It's hard when you love someone so much
Dåliga nyheter är absolut inte det jag behöver men vad händer. Jo, dåliga nyheter slutar aldrig rulla in. Nu var det nämligen om våran farfar. Igår natt kring halv ett satte sig Maria, Erik och jag i bilen och körde två och en halv timme innan vi kom fram strax före 03.00! Vi gick in och bara satt bredvid honom där han låg i sängen. Han såg så liten ut, så fridfull. Även fast vi satt nästan helt tysta i över en och en halv timme tror jag alla kände och tänkte samma sak. Även fast han sov under hela tiden vi var där vet jag på något sätt att han visste att vi var där. Och att vi älskar honom! När klockan var vid 04.35 bestämde vi oss för att fara hem. Vi var otroligt trötta allihop och vi var nöjda att vi for ner. Det var lätt värt det. Att veta att vi tog chansen att se honom kanske för sista gången i livet.. I makes me sad to say it!
Nu kan det bara gå åt ett håll. Nämligen uppåt!
puss.
